Avfallsmängderna i den kustnära miljön, på havsbotten och i den fria vattenmassan (inklusive havsytan), ska minska.

Så lyder förslaget på den miljökvalitetsnorm för skräp i havet, som Havs- och vattenmyndigheten föreslagit i sin remiss God havsmiljö. En miljökvalitetsnorm är en rättsligt bindande norm, som i det här fallet talar om den lägsta godtagbara miljökvaliteten för Nordsjön och Östersjön. Åtgärderna för att nå normerna kommer att presenteras i ett åtgärdsprogram, som i ett första steg ska vara klart 2015. Vilka åtgärder det handlar om är inte klart ännu.

Remissen God havsmiljö är det första stegen i genomförandet av havsmiljöförordningen (2010:1341), en förordning som för in EU:s havsmiljödirektiv (2008/56/EG) i svensk lagstiftning. Remissen är uppdelad i två rapporter, en om vad som kännetecknar en god miljöstatus i respektive förvaltningsområde och en om miljökvalitetsnormer, samt ett förslag på en föreskrift.

Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus till år 2020. I remissen har Havs- och vattenmyndigheten bestämt vad som kännetecknar en god miljöstatus för en rad olika tillstånd i havet, bland annat för marint avfall. Den deskriptor som rör marint avfall (finns elva deskriptorer i EU:s direktiv) lyder ”Egenskaper hos och mängder av marint avfall förorsakar inga skador på kustmiljön och den marina miljön”

Enligt remissen saknas exakta kunskaper om i hur hög grad marint avfall orsakar skada på populations- och systemnivå. Men det är väl känt att marint avfall orsakar skada på individnivå, genom exempelvis insnärjning och kvävning. I avsaknad av exakt kunskap ska enligt myndigheten försiktighetsprincipen gälla, och de totala avfallsmängderna minskas. Först när kunskapen om de skadliga nivåerna finns kan kvantitativa gränser ersätta mål om långsiktigt minskade trender.

När det gäller nedskräpning av haven har EU tidigare bestämt (i havsmiljödirektivet) att god miljöstatus för kriteriet som rör avfall ska vara:

–          ”Mängden avfall, inklusive dess nedbrytningsprodukter, förorsakar inte skada på kustmiljön och den marina miljön”, samt

–          ”Avfall som påverkar eller kan antas påverka marina organismer negativt visar en långsiktigt minskande trend”.

Indikatorerna, som är specifika verktyg för att kunna mäta tillståndet i miljön, ska vara ”mängd avfall på referensstränder” och ”mängd avfall på havsbotten”.  För god miljöstatus för marina organismer saknas en svensk indikator.

För kriteriet om referensstränder har Havs- och vattenmyndigheten i det första steget enbart lagt förslag om förvaltningsområdet för Nordsjön, med motivet att ”befintliga övervakningsinsatser enbart möjliggör uppföljning av mängden avfall på stränder i Nordsjön”.

God miljöstatus för indikatorn ska enligt myndigheten vara att det genomsnittliga antalet föremål som noteras vid räkning av marint avfall i Bohuslän under perioden 2015-2010 ska vara signifikant lägre än det genomsnittliga antalet föremål som noterats under perioden 2010-2015. Ett alternativ är att antalet föremål visar en signifikant minskande trend av ett femårigt löpande medelvärde.

För mängden avfall på referensstränder längs Östersjöns kuster finns enligt förslaget en utvecklingsbar indikator.

För avfall på havsbotten är det svårt att sätta en rimlig gräns för god miljöstatus, en sådan kan sättas först 2018 med stöd av mätningarna som skett fram till dess.