Kategori: Marin nedskräpning

Rejält med skräp efter dyk

Det vanligaste skräpet som dykarna fick med sig upp vid helgens skräpdyk i Wasahamnen på Djurgården i Stockholm var pantburkar – en resurs som gör bättre nytta om den pantas. Kanske var fynden av pantburkar så stor eftersom sikten var i det närmaste obefintlig i det grumliga vattnet, och burkarna glänste till därnere på botten när dykarna simmade förbi.

Det är tydligt att det är från land som mycket av skräpet i hamnen kommer. På det stora hela gissar vi att 80 procent av det skräp som hamnar i havet kommer från land. Ett stort problem är att ingen städar haven. Hur mycket skräp som finns under ytan är det ingen som vet, men vi börjat mäta skräp på stränderna för att få en uppfattning om mängderna skräp som finns därute i våra hav.

Kolla in lite bilder från skräpdyket:

många kollar

Många människor var på Skärgårdsmässan i helgen, och många kollade på skräpdyket.

Vår kompisar Vattenmannen & Speed!

Vår kompisar Vattenmannen & Speed!

Dykarna hittade massor med skräp i det grumliga vattnet.

Dykarna hittade massor med skräp i det grumliga vattnet.

Det som var dolt under ytan ligger nu på bryggan.

Det som var dolt under ytan ligger nu på bryggan.

 

Allt möjligt skräp från dyket.

Allt möjligt skräp från dyket.

 

Ett nöjt dykgäng!

Ett nöjt dykgäng!

 

 

 

 

Paralyses by analyses – eller kan vi agera nu?

I förra veckan träffade Jessica Ångström från Håll Sverige Rent forskare från Holland, England och Sverige i samband med ett symposium om marin nedskräpning, som arrangerades av Örebro Universitet.

På symposiet berättade en forskargrupp på MTM Research Centre vid Örebro Universitet att de undersöker huruvida den plast vi finner i våra hav kan läcka eller vara bärare av andra miljögifter, så kallade POPs (persistent organic pollutants), föroreningar som tar mycket lång tid att brytas ned. Forskarna har tagit prover i några av de gigantiska virvlar av plast som finns i våra världshav tillsammans med initiativet Algalita – en segelbåt och besättning som brinner för havets miljöfrågor och som tar med sig forskarteam ut på havet för att möjliggöra olika provtagningar. Forskarna har håvat efter små, små skräppartiklar och analyser nu resultaten. Förhoppningsvis kan vi veta mer i framtiden.

Det finns flera kunskapsluckor gällande nedskräpningen av våra hav – inte minst i Östersjön. Frågan börjar därför ta fart på allvar även bland forskare och universitet.

I veckan utlyste Formas och Svenskt Vatten medel för forskning av marina föroreningar, där marin nedskräpning var ett prioriterat område. Medlen ska delvis kunna gå till forskning som ger vidare underlag för att kunna genomföra EUs marina direktiv. Genom EU:s marina direktiv ska alla medlemsländer fastställa god miljöstatus av haven, och där ingår bland annat marin nedskräpning som en deskriptor för att fastställa god miljöstatus. Vi vet att skräpet skadar djurlivet genom att djur äter eller trasslar in sig i skräp – men vi behöver också identifiera en art som kan fungera som indikator för skräpet i haven för att kunna följa utvecklingen.

Det finns idag många rapporter om mikroplaster i våra hav, från alla delar av världen, men vi behöver gemensamma mätmetoder för att kunna jämföra data och statistik. Det finns flera källor till mikroplasten, såsom peeling-krämer; avrinning från land som för med sig svarta skräppartiklar som tros komma från däck och vägslitage; långa fibrer som forskarna hittar i prover tros komma från fleecetröjor och andra textilier som våra reningsverk inte har möjlighet att rena.  Troligen spelar det stora skräpet en viktig roll – eftersom det egentligen inte försvinner – utan bara bryts ned till mindre och mindre bitar.

Vi behöver veta mer – men vi vet också tillräckligt för att agera NU! Efterlevnaden av lagar och direktiv måste skärpas, det måste vara enkelt för individer och företag att hantera avfall korrekt, och vi måste ständigt jobba med attityder och beteende, för nedskräpningen av våra hav är verkligen onödigt – ett av våra mest onödiga miljöproblem!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén