En plats som upplevs som nedskräpad hamnar lätt i en negativ spiral, och blir än mer nedskräpad. Anledningen är att vi människor upplever att det är ett accepterat beteende att skräpa ner på en redan nedskräpad plats. Om någon annan redan varit där och kastat skräp tycker vi liksom att det är ok att kasta sitt eget skräp. Det visar flera forskningsstudier.

Teorin fungerar även omvänt – rena platser förblir ofta rena. En som verkligen vet hur det ser ut ute på stan är Raine Gustafsson, som levt på gatorna i Stockholm i tretton år, där han försöjt sig genom att bland annat sälja tidningen Situation Stockholm och även genom att skriva i tidningen. Han kom för några år ut sedan med en bok, ”Raines dagbok”, som samlar hans anteckningar från åren som hemlös.

Jag blev än mer övertygad om att vi människor ofta gör som andra efter att ha läst Raines bok. I ett kapitel reflekterar Raine över attityder, och beskriver klockrent hur vi människor fungerar i vissa situationer. Så här skriver han:

”När jag ändå är inne på attityder, är det många småsaker som smittar av sig. Det finns ett talesätt: Barn gör inte det man säger, de gör det man gör. Jag tror det stämmer lika bra på de flesta vuxna också. Till exempel: de senaste veckorna har jag plockat skräp och ibland även lånat en sopborste i Pressbyrån och sopat runt där jag står och säljer tidningar utanför spärrarna vid Hornstulls T-banestation. Idag var det nästan helt rent från skräp när jag kom på eftermiddagan. Så visst måste ens beteende smitta av sig lite”.