Månad: maj 2013

Rejält med skräp efter dyk

Det vanligaste skräpet som dykarna fick med sig upp vid helgens skräpdyk i Wasahamnen på Djurgården i Stockholm var pantburkar – en resurs som gör bättre nytta om den pantas. Kanske var fynden av pantburkar så stor eftersom sikten var i det närmaste obefintlig i det grumliga vattnet, och burkarna glänste till därnere på botten när dykarna simmade förbi.

Det är tydligt att det är från land som mycket av skräpet i hamnen kommer. På det stora hela gissar vi att 80 procent av det skräp som hamnar i havet kommer från land. Ett stort problem är att ingen städar haven. Hur mycket skräp som finns under ytan är det ingen som vet, men vi börjat mäta skräp på stränderna för att få en uppfattning om mängderna skräp som finns därute i våra hav.

Kolla in lite bilder från skräpdyket:

många kollar

Många människor var på Skärgårdsmässan i helgen, och många kollade på skräpdyket.

Vår kompisar Vattenmannen & Speed!

Vår kompisar Vattenmannen & Speed!

Dykarna hittade massor med skräp i det grumliga vattnet.

Dykarna hittade massor med skräp i det grumliga vattnet.

Det som var dolt under ytan ligger nu på bryggan.

Det som var dolt under ytan ligger nu på bryggan.

 

Allt möjligt skräp från dyket.

Allt möjligt skräp från dyket.

 

Ett nöjt dykgäng!

Ett nöjt dykgäng!

 

 

 

 

Årets skräpmätningar är igång

Nu har årets skräpmätningar i städer dragit igång. Först ut är Borås stad, där mätningarna genomförs av kommunens initiativ Mobile Info Center. Ska bli spännande att ta del av resultaten.

 

skrapmatning

Från vänster: Masoud Jalilzadeh Marzouni, Ismet Xhemajli och Esmieel Hussein Sileh från Mobile Info Center

 

 

 

 

Ingen ansvarar för att städa i naturen

Idag publicerar Dagens Samhälle vår debattartikel om ansvaret för skräp i skogen. Här kan du läsa den i en något förlängd version:

Vem är egentligen skyldig att städa i naturen när någon okänd slängt saker där? Ingen vet och på många håll får skräpet ligga kvar medan kommunen och fastighetsägaren bråkar om vem som är ansvarig. Lagstiftningen som reglerar detta är ålderdomlig och mycket otydlig. Håll Sverige Rent kräver nu att de aktuella reglerna förtydligas och arbetas in i miljöbalken, så att det inte är någon tvekan om vem som ska städa längre.

Via Håll Sverige Rents mobilapplikation får vi varje vecka in rapporter på skräp som slängts i naturen över hela Sverige. Det är däck, gamla spisar, byggavfall, möbler,– ja i princip allt möjligt och ibland i stora mängder.

Självklart är det ett brott att skräpa ned i naturen. Men när det inte går att hitta gärningsmannen, vem ska städa då? Det visar sig vid en närmare granskning av lagstiftningen och den praxis som finns att det är mycket oklart.

Den lag som reglerar kommunernas renhållningsskyldighet har sitt ursprung i den kommunala renhållningslagen från 1970. Trots att reglerna har ett mycket nära samband med naturvårds- och avfallsbestämmelserna ligger de idag utanför miljöbalken. Inga större ändringar har gjorts i den här lagstiftningen de senaste 40 åren – trots att verkligheten är en annan idag än på 1970-talet.

Att oklarheten är ett stort problem bland både kommuner och fastighetsägare blev tydligt i arbetet med regeringsuppdraget för minskad nedskräpning, som Naturvårdsverket fick 2011 och som slutredovisades i början av april. I arbetet med regeringsuppdraget har Håll Sverige Rent bland annat tagit fram en vägledning för hur kommuner ska hantera omfattande nedskräpning, och i samband med det varit i kontakt med en mängd kommuner och fastighetsägare som varit förvirrade och frustrerade.

I en dom från Miljööverdomstolen från 2006 har domstolen kommit fram till att miljöbalken innehåller mycket begränsade möjligheter att förelägga en fastighetsägare om städning, samtidigt som möjligheten att förelägga kommunen att städa i naturen med stöd av gaturenhållningslagen är mycket begränsad, främst när det är motiverat av naturhänsyn. Konsekvensen är att skräpet i många fall ligger kvar i naturen, medan fastighetsägaren och kommunen tvistar om vem som ska städa. I vissa fall tvistar kommunen med kommunen.

I ett fall i Skåne har rättsläget lett till att miljö- och byggnadsnämnden förelagt den tekniska nämnden att städa, efter det att länsstyrelsen upphävt miljönämndens tidigare föreläggande mot fastighetsägaren. Den tekniska nämnden har nu överklagat miljönämndens beslut till länsstyrelsen. Och där ligger ärendet nu, sedan förra sommaren. Allt medan skräpet ligger kvar i fastighetsägarens skog, skräp som någon okänd person kastat där.

Nedskräpning i naturen skadar djur och växter och orsakar olägenheter för människor som vistas i skog och mark, och kan också leda till negativa konsekvenser för allemansrätten.

Det är orimligt att en lagstiftning baserad på regler från 1970 leder till att skräp ligger kvar i naturen år efter år, på grund av att det inte går att reda ut vem som ska städa. Situationen är ohållbar och det är dags för regeringen att se över lagstiftningen.

Anna Linusson,

VD, Stiftelsen Håll Sverige Rent

 

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén